Alltså förlåt...?

Vilken otroligt peppande blogg det här är för tillfället? Eller hur???

Nej, men nu börjar jag lugna ner mig. Faktum är att jag har varit helt förstörd i dag, och detta mycket på grund av störd sömn. När mina kära medboende inte riktigt förstår vikten av min sömn då jag både pluggar och jobbar och helst vill kunna träna på det, så tänker de sig inte alltid för. Det ballar liksom bara ur för mig när de liksom inte tänker på det flera dagar i rad. Så, med tanke på mitt tillstånd i dag, så har jag tagit det lugnt. Unnat mig och vilat mig. Visst, jag hade kunnat ge mig ut och springa med min pajjade skuldra, men så trött som jag har varit i dag, så är jag glad över att jag drack en mangosmoothie i stan med Base (en hemsk bra vän med många sunda värderingar). Hade jag sprungit så hade jag säkert fått något sammanbrott och träningen är ju främst till för att man ska må bra, right?

Och jag får tänka som så här; snart kommer min situation att ändras till det bättre. Lite bättre förhållanden och förutsättningar och lite mer visshet i livet. Tills dess biter jag ihop även om det mest börjar likna en käklåsning.

Och även om man har snubblat de senaste dagarna och ligger och krälar på marken, så lär man väl resa sig upp? För senast jag tittade efter var jag varken lam eller daggmask.